hejhej har precis läst ut din serienovell Den hemliga kroppen och gud vad den var bra!! vill ge den till alla minitjejer jag känner så att dem kanske skonas från att hållas ner. men den var även fin om man var 22. :) Tycker mycket om din blogg annars med! TJA/ Amelie
Det mesta är väldigt berättigad kritik av "Män som hatar kvinnor". MEN. Något jag verkar behöva upprepa om och om igen när den här diskussionen dyker upp: Lisbet Salander beskrivs inte på något sätt i böckerna som en flata som blir omvänd, hon beskrivs som någon som har relationer med både kvinnor och män och i slutet av sista boken är hon kär i en kvinna. I filmerna är Lisbets relationer till andra personer än Mikael Blomquist inte med särskilt mycket, men jag förstår ändå inte vart någon kan få "flata som blir omvänd" ifrån. Även i filmerna är den senaste hon har en relation med Miriam Wu.
Linn: Hej hej! Att "omvända någon till heterosexualitet" är inget begrepp jag använde i serien eller nånsin annars då det representerar ca den konstigaste synen på sexualitet jag kan tänka mig. I min serie skriver jag att "en 24-årig flata" blir kär i Mikael Blomkvist, och det stämmer att det inte står i boken eller sägs i filmen att hon är flata. Men rent dramaturgiskt är det upplagt så: i början av filmen har hon en (het ung) flickvän/kk och sedan blir hon kär i den mycket äldre och fulare MB, vilket jag tycker är lite väl smickrande för det manliga egot. Att skriva flata var en förenkling för att få till mer spets i skämtet. Istället för "eventuellt bisexuell ung tjej som har en flickvän/kk och pissdåliga erfarenheter av män och sexuellt våld"... Denna förenkling unnade jag mig
hej sara. jag vill börja med att säga att jag för det mesta älskar dina serier. och att jag också tycker mycket i den här är bra. men en grej som jag inte gillar är hur du framställer "smala" kvinnor. jag är själv i samma kategori som lisbeth salander och har alltid varit. det gör att jag så länge jag kan minnas fått kommentarer på mitt utseende och att folk antagit att jag är ätstörd vilket jag inte är. det är sjukt att en "normalbyggd" person ska svälta sig för att se ut så det håller jag med om. och stieg larsson var precis lika gubbig som du framställer honom. men att ge kommentarer som "vem har tagit lisbeths mat" eldar ju på föreställningen om att det bara går att vara mager pga ätstörningar och ite för att en är född så. att se en kvinna som har betydligt mycket mer fett på kroppen än jag porträtteras som en skelett gör mig ledsen och osäker på hur min omgiving uppfattar min kropp. okej jag vet ju att människor som är tjocka/mulliga/normalviktiga utsätts för mycket hemskare stereotyper men jag skulle bara vilja att vi kunde hålla oss ifrån den här sortens stereotypiserande av kroppar överhuvudtaget. jag ser ut som jag ser ut och skulle uppskatta att slippa se karikatyrer av kroppar som min. vad tänker du om den här utläggingen? kram hanna
Jag håller med dig! Du har helt rätt. Detta var också det jag själv var tveksam inför när jag skrev serien.
Det jag ville vända mig mot var: 1) den explicita beskrivningen av Lisbeths kropp, komplett med vikt och information om hurvida hennes kropp "dög till en karriär i modellbranchen" (och den frånvarande dito beskrivningen av den manliga huvudrollens kropp) 2)Att Noomi Rapace de facto var tvungen att svälta sig för rollen 3)Det extremt sexistiska i att alla kvinnor måste vara väldigt smala för att få vara med i film över huvudtaget medans manliga skådisar kan åldras med behag och ha hur mycket trivselvikt och pondusmage som helst och ändå få va klassiker och husgudar, vilket den här filmen är ett sånt himla illustrerande exempel på.
Men egentligen tycker jag att kvinnokroppen bara ska va fridlyst, och att jag behövde använda mig av faktiska personer (kvinnor) för att göra mitt case kändes inte så bra och jag fattar att det inte kändes bra för dig. Jag gjorde en övervägning - var det värt det för att få fram poängen - och bestmde mig för ja. Jag kanske hade fel, jag vet inte.
hej igen! tack för svaret. alla poänger med serien fattar jag ju och håller med om till 100, men när jag läste den kändes det ändå, ja.. kan serien få fler att se sakernas tillstånd är det kanske värt? jag vet inte, tänker bara att varför ska den där fridlystheten behöva offras. och ville bara få det sagt som en liten disclaimer eller whatev.
11 kommentarer:
Den är så jävla braaaa
hejhej har precis läst ut din serienovell Den hemliga kroppen och gud vad den var bra!! vill ge den till alla minitjejer jag känner så att dem kanske skonas från att hållas ner. men den var även fin om man var 22. :) Tycker mycket om din blogg annars med! TJA/ Amelie
sketbra!!!<3 ska visa den för killen me(:
Tack för era snälla commentz!
Hoppas att era killar och minitjejer ska gilla serierna med. :-)
DU är så jävla bra!
Hahaha, Sara ditt geni! :D
Så glad en blir av smarta serier som samtidigt är väldigt skojiga. +11111. Du bankar en i skallen på rätt sätt!
Det mesta är väldigt berättigad kritik av "Män som hatar kvinnor". MEN. Något jag verkar behöva upprepa om och om igen när den här diskussionen dyker upp: Lisbet Salander beskrivs inte på något sätt i böckerna som en flata som blir omvänd, hon beskrivs som någon som har relationer med både kvinnor och män och i slutet av sista boken är hon kär i en kvinna. I filmerna är Lisbets relationer till andra personer än Mikael Blomquist inte med särskilt mycket, men jag förstår ändå inte vart någon kan få "flata som blir omvänd" ifrån. Även i filmerna är den senaste hon har en relation med Miriam Wu.
Tack igen för era fina kommentarer!
Linn: Hej hej! Att "omvända någon till heterosexualitet" är inget begrepp jag använde i serien eller nånsin annars då det representerar ca den konstigaste synen på sexualitet jag kan tänka mig. I min serie skriver jag att "en 24-årig flata" blir kär i Mikael Blomkvist, och det stämmer att det inte står i boken eller sägs i filmen att hon är flata. Men rent dramaturgiskt är det upplagt så: i början av filmen har hon en (het ung) flickvän/kk och sedan blir hon kär i den mycket äldre och fulare MB, vilket jag tycker är lite väl smickrande för det manliga egot. Att skriva flata var en förenkling för att få till mer spets i skämtet. Istället för "eventuellt bisexuell ung tjej som har en flickvän/kk och pissdåliga erfarenheter av män och sexuellt våld"... Denna förenkling unnade jag mig
hej sara. jag vill börja med att säga att jag för det mesta älskar dina serier. och att jag också tycker mycket i den här är bra.
men en grej som jag inte gillar är hur du framställer "smala" kvinnor. jag är själv i samma kategori som lisbeth salander och har alltid varit. det gör att jag så länge jag kan minnas fått kommentarer på mitt utseende och att folk antagit att jag är ätstörd vilket jag inte är. det är sjukt att en "normalbyggd" person ska svälta sig för att se ut så det håller jag med om. och stieg larsson var precis lika gubbig som du framställer honom. men att ge kommentarer som "vem har tagit lisbeths mat" eldar ju på föreställningen om att det bara går att vara mager pga ätstörningar och ite för att en är född så. att se en kvinna som har betydligt mycket mer fett på kroppen än jag porträtteras som en skelett gör mig ledsen och osäker på hur min omgiving uppfattar min kropp.
okej jag vet ju att människor som är tjocka/mulliga/normalviktiga utsätts för mycket hemskare stereotyper men jag skulle bara vilja att vi kunde hålla oss ifrån den här sortens stereotypiserande av kroppar överhuvudtaget. jag ser ut som jag ser ut och skulle uppskatta att slippa se karikatyrer av kroppar som min. vad tänker du om den här utläggingen? kram hanna
Hej Hanna!
Jag håller med dig! Du har helt rätt. Detta var också det jag själv var tveksam inför när jag skrev serien.
Det jag ville vända mig mot var:
1) den explicita beskrivningen av Lisbeths kropp, komplett med vikt och information om hurvida hennes kropp "dög till en karriär i modellbranchen" (och den frånvarande dito beskrivningen av den manliga huvudrollens kropp)
2)Att Noomi Rapace de facto var tvungen att svälta sig för rollen
3)Det extremt sexistiska i att alla kvinnor måste vara väldigt smala för att få vara med i film över huvudtaget medans manliga skådisar kan åldras med behag och ha hur mycket trivselvikt och pondusmage som helst och ändå få va klassiker och husgudar, vilket den här filmen är ett sånt himla illustrerande exempel på.
Men egentligen tycker jag att kvinnokroppen bara ska va fridlyst, och att jag behövde använda mig av faktiska personer (kvinnor) för att göra mitt case kändes inte så bra och jag fattar att det inte kändes bra för dig. Jag gjorde en övervägning - var det värt det för att få fram poängen - och bestmde mig för ja. Jag kanske hade fel, jag vet inte.
Ha det så bra!
Sara
hej igen! tack för svaret. alla poänger med serien fattar jag ju och håller med om till 100, men när jag läste den kändes det ändå, ja.. kan serien få fler att se sakernas tillstånd är det kanske värt? jag vet inte, tänker bara att varför ska den där fridlystheten behöva offras.
och ville bara få det sagt som en liten disclaimer eller whatev.
Skicka en kommentar